Bring me fire
Min lilla underbara tokiga gosiga lilla dotter. Det bästa som någonsin hänt.
Jag har nu legat och tryckt på repet på filmen och gråtit av kärleken till min Wilja.
Igår var första gången hon sa annat "ord" än aaa, mmm. ja bebissnack ni vet.
Hon har nu börjat viska da-da-da. Som hennes mamma så låter hon helt fantastiskt söt, perfekt och alldeles speciell. SÅKLART :P Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig hur mycket man älskar sitt barn.
Vissa perioder känner jag att jag inte förtjänar henne. Att hon borde ha en bättre mamma, som alltid orkar, har energi och inte tappar tålamodet.
Men så inser jag, hon kan inte få någon som älskar henne mer än vad jag gör. Ja, jag säger Nej, till henne. Jag tycker hon skriker lite väl mycket ibland, att hon är jobbig på nätterna när hon inte vill sova. Hon kan få mig irriterad och grinig. Men trots det så är jag världens bästa mamma åt henne. Jag gör allt jag kan för att hon ska må bra och det är huvudsaken. Att jag ibland känner att nä, nu lämnar jag tillbaka henne dit hon kom ifrån. Ja, det är nog ganska vanligt sålänge känslorna går över.
Så lilla älskade Wilja. Jag älskar dig mer än någonting annat. Du är livets mening och förlåt för jag ibland inte orkar och inte är den bästa mamman. Men jag försöker och det kommer jag aldrig sluta göra.
